Så var ännu en helg slut... längar redan till nästa.
Var skönt att få umgås lite hela familjen, eftersom Danne ju var iväg nästan hela förra helgen.
I fredags var Daniel här på kvällen och käkade och umgicks lite...
Gjorde mögelhanne, en rätt med lövbiff, champinjoner och purjolök och en cremig ädelostsås som man häller över, och sen in i ugnen. Hur gott som helst!
I går åkte jag ner på stan och fixade lite presenter, och Danne, Lucas och Elina åkte hem till Johan och Jonathan.
På kvällen lagade vi mat tillsammans, potatisgratäng, oxfilé, champinjoner, vitlöksbröd, och grönsallad! 
(Så vet ni vad ni missade, Tommy och Amelie:-)) 
 Sen slog vi oss ner i soffan och såg på Pearl Harbor, som jag ju inte sett tidigare.   
Gud, vilken bra och välgjord film! Synd bara att jag missade slutet. Somnade i soffan som vanligt.
Jaja... lite förlåten är jag ialla fall, med tanke på att den är över 3 timmar lång.

Idag har det varit kalas för hela slanten. Dels fyllde ju Felicia 5 år idag! Stora tjejen! Minns så väl dagen hon föddes, känns inte alls som att det var speciellt länge sen....  Kan man inte bromsa tiden lite? Den börjar gå alldeles för fort!
Jag är rädd att tiden bara fortsätter att springa iväg, och att jag en dag upptäcker att barnen är stora.
Ibland önskar jag nästan att dom alltid skulle vara små, för jag kommer alltid vilja vilja ha dom vid min sida.
Börjar redan oroa mig för när dom ska flytta hemifrån och allt det där. Usch, hemska tanke!
Tror jag är lite extra känslig just nu... Har precis sett en dokumentär med Emma Jangestig, som förlorade båda sina barn Max och Saga i tragedin i Arboga.
Det fick mig att inse hur lyckligt lottade vi är. Jag vet inte vad jag skulle göra utan min familj, jag skulle aldrig orka!
Och med familj, så menar jag så klart mina barn och Danne, men även mina föräldrar, min bror, och övrig släkt, Dannes familj och våra vänner! Jag är så tacksam för var och en av er, jag vet inte vad vi skulle göra utan er!
Ja, den här dokumentären fick mig verkligen att inse vad vi har, och det är något som jag ska påminna mig själv om lite oftare. Det är så lätt att bara leva på som vanligt, utan att inse hur bra man har det.
Nu kommer jag ta mig tid att stanna upp, och var tacksam för det vi har.

Åter till kalasen...
Efter lite födelsedagsfika med fjärillstårta hemma hos familjen Knapasjö så bar det i alla fall vidare till nästa kalas, hemma hos paret Sandberg. Daniel fyllde ju 26 år i veckan.
Där blev vi bjudna på jättegod plockmat, och fika efteråt.
Mätta och belåtna åkte vi sedan hem med två trötta barn och la dom                               .
Och här sitter jag nu, snart dax att krypa ner i vår nya sköna säng!
Hoppas Danne kommer hem snart, han är ute och fiskar lite med Johan.
Får se om han kommer hem med någon fisk:-)
Och nu kommer han visst, min älskling!

Sov gott allihop!


Kram från mig...