Helgen i Göteborg..
Börjar bli lite av en tradition det här nu.... För tredje året i rad så åker vi dit med Louise och Mattias och deras barn.
Och vi åker alltid dit i juli... så skoj, för varje år vi är där, så brukade jag göra en mugg på Lucas (ni vet där man får ta kort i en liten studio, och sen kan man välja om man vill få kortet tryckt på en tröja eller mugg etc....)
Så i år blev den fjärde muggen gjord, och dessutom blev det ju ett tillskott på muggen i år i form av vår underbara dotter också...
Det jag egentligen skulle komma till är att det är lite skoj att vi alltid åker dit i juli, för då vet man ju att det skiljer exakt ett år mellan fotona på muggarna... kul att se så mycket det händer på ett år!
Ialla fall så kom vi ner på fredag kväll, höll på att tappa hakan när vi klev in på hotellrummet och insåg att det var något i liknelse med en svit vi fått till rum...
Ett jättestort rum med soffa, och platt tv, stort badrum med badkar och en massa annan lyx...Ganska snart for vi ner till receptionen för att försäkra oss om att det verkligen var rätt rum vi fått, och jippi det var det.
Scandic Mölndal bodde vi på, ca 8 min spårvagnsresa från centrum.
Tydligen var det mycket billigare där bara för att det låg lite utanför stan, för det priset vi betalade där var nästan detsamma vad vi brukar ge för ett litet rum i city.
Jag kan lova att vi inte hade någon hemlängtan under tiden vi bodde där:-)
På lördagsmorgonen vaknade vi pigga och glada, då vi sovit som prinsar och prinsessor i kanonsköna sängar med underbara kuddar, också en sak man inte brukar vara så bortskämd med på de flesta hotell...
Vi duschade och klädde på oss och for ner för att inta dagens frukost.
Kanon buffe, med allt man kan tänka sig.
Dessutom fanns ett mysigt lekrum där Lucas så klart höll till medans mamma och pappa svullade vidare.
Mätta och belåtna for vi sedan iväg till spårvagnen och mot Liseberg.
Där hade vi en härlig dag, dock lite väl varm när temperaturen var över 30 grader i skuggan kanske, men hellre det är regn!
Haha... efter denna dagen kan vi lugnt konstatera att Lucas är inte den som är den när det gäller att åka karuseller!
Han åkte i stort sett alla karuseller som han var tillåten till (90cm gräns).. alltifrån Flumride till lilla bergodalbanan och kaffekoparna. Hade han fått åka Balder, så hade han inte tvekat en sekund.
Till slut kände han sig till och med så modig att han ville visa mamma och pappa att han kunde åka själv, så han ställde sig i kön med sin lilla biljett, och åkte sen flygplanen alldeles själv. Gissa vem som var stolt sen:-)
Elina hade ju haft feber dagen innan, så hon fick nöja sig med att åka några varv i ponnykarusellen:-)
Nöjda och belåtna efter en härlig dag så tog vi spårvagnen tillbaka till hotellet, där vi gick till restaurangen för att äta.
Jag käkade jättegod buffé, där det ingick lax, potatis, revbenspjäll, olika såser, olovtapenade som jag älskar! Och räkröra med handskalade räkor! Jag var mer än nöjd, och priset på 139:- tyckte jag var helt okej för den middagen!
På söndagen tog vi även där vår årliga shoppingrunda på Nordstan...
Jag hade bestämt mig för att ta mig en ordentlig shoppingrunda, men som vanligt så slutade det med 3 fulla kassar med kläder åt barnen, och jag själv hittade 2 plagg på rea för sammanlagt 224:-
Framåt em var ännu en härlig helg till ända, och vi satte av mot Norrköping igen!
Ja det var våran helg det, men nu väntar faktiskt en lugn och skön helg här hemma!
God natt!
Vilken underbar låt...
Kort inlägg idag...
Men så är livet som småbarnsmamma.. ibland är man mer tidsoptimist än vad som stämmer överens med verkligheten.
Så det får bli lite senare det.
Just nu är klockan snart 23.30, och jag sitter fortfarande och jobbar... eller ja... typ, jag har gjort det tills nu alltså:-)
Man får ju passa på när barnen sover.
I övrigt så känns allt så bra nu, jag har faktiskt bestämt mig för att inte fortsätta jobba såsom jag har gjort.
Jobbet på Ferroweld krävde mer tid än vad jag någonsin kunde ana.
Eftersom jag inte kunde sitta flera timmar i sträck, så blev det i stället utspritt över hela dagen, samtidigt som jag har två små barn jag behöver ta hand om.
Till slut sa hjärtat ifrån när jag kände att tiden jag ägnade åt jobbet borde jag egentligen ge mina barn.
Det är nu dom är små och behöver mig.
Kommer fortfarande ha en liten del kvar, men det är sådant som jag bara behöver göra ett par kvällar i veckan.
Så nu leker livet och jag känner mig fri igen, nu när jag vaknar på morgonen så känner jag bara glädje och att hela dagen ligger för oss, i stället för att vakna och känna ångest, och undra hur man ska hinna med allt.
Så nu är det toppen!
Nu är det dax att gå och lägga sig, i morgon väntar en ny dag!
Min telefon...
Heeej!
Om det är någon som försöker ringa till min mobil så funkar inte mitt abonnemang just nu, för vi håller på och kopplar om mitt jobbnummer, hoppas mitt nummer funkar igen som vanligt till i kväll kanske.
Under tiden så har jag nummer 0708178114
Återkommer lite senare med rapportering från helgen:-)
Ha en skön dag i solen!
Affektkramper
Lucas och Elina höll på och busade i köksbordet i går em när Elina plötligt ramlade...
Hon stod upp och höll sig i bordsbenet, trillade lite, och föll sedan sista biten och slog i huvudet i golvet.
Själva fallet såg inte alls farligt ut, värre än så där har hon ju ramlat 20 gånger förut, det gör dom ju i den där åldern när hon klättrar, undersöker och lär sig att gå...
Men den här gången hörde jag på skriket som komma skulle att det inte var det där skriket, utan hon tog i allt vad hon kunde nerifrån tårna för att ta sats och börja skrika. Men hon tog i så dant att hon närapå tappade andan, så jag började undra när skriket skulle komma..
Till slut får hon väl fram skriket, men det avbryts snabbt med att det låter som att hon ska kräkas.
Men i stället blir hon helt ledlös i hela kroppen, bara hänger med huvudet och verkar bli medvetslös.
Paniken stiger, och jag slänger mig på telefonen och ringer 112.
Det enda jag hinner tänka är att, hur ska dom hinna fram??
För en sekund så trodde jag nog att den sista stunden var kommen...
Jag börjar rysta på henne och ropa på henne...
Precis när dom svarar på SOS så börjar jag få liv i henne igen.
Och under tiden vi pratar så kommer hon tillbaka mer och mer..
Allt det här skedde bara under tiden av sekunder..
Tiden hon var avsvimmad var säkert inte mer än kanske någonstans mellan 5-10 sekunder, men jag kan lova att det kändes som en evighet.
Och rädlan över att vara så maktlös och inte kunna styra över vad som ska hända.
Vad är det som händer? Kommer hon vakna igen? Vad ska jag göra? Ska jag be ambulansen komma? Tänk om dom inte hinner fram....
Ja, man hinner tänka många tankar på de där få sekunderna...
Jag knappt ett dugg av vad tjejen i telefonen sa eller frågade... chocken var total när man ser ens eget barn falla från en så där...
Hade hon frågat vad jag hette så hade jag säkert inte ens svarat rätt på det.
När hon i alla fall märkte att jag började lugna ner mig och Elina var stabil igen, så kopplade hon över mig så att jag fick prata med en sköterska på sjukvårdsrådgivningen i stället.
Vi pratade en lång stund, och även hon ställde en massa frågor. Efter en stund la vi på, och hon lovade att hon skulle ringa upp igen efter 10 min. Om Elina blev trött och hängig, började kräkas eller vart annorlunda så skulle jag ringa ambulans direkt. Då förstår man att det är allvar.
Annars brukar man för det mesta när man ringer till sjukvårdsrådgivningen bli ombedd att ta en panodil och vänta några dar...
Elina kvicknade till och var i stort sett som vanlig efter bara en stund, men när tjejen från sjukvårdsrådgivningen ringde tillbaka så ville de ialla fall att vi skulle åka upp till aktuen med henne efter som hon hade varit avsvimmad.
Väl uppe på akuten så gjorde de en undersökning.
Läkaren frågade flera gånger hur det gick till, om det inte var i samband med fallet som hon svimmade av, men nej det var ju strax efter, när hon höll på och skulle skrika.
Han tyckte att det verkade lite konstigt att det kom så långt efteråt, och inte precis när hon föll.
Men han sa att eftersom att hon hade varit avsvimmad så fanns det en risk för att hon kanske hade fått en hjärnskaking, och att det då brukar lägga in för observation i 12 timmar.
Men då han tyckte att Elina såg ut att vara i ganska så gott skick så lät han oss själva avgöra om vi ville stanna eller åka hem och observera henne själva under kvällen.
Vi valde att åka hem, trots allt så har vi ju väldigt nära upp till sjukhuset om det skulle vara något.
När vi kom hem så var allt rätt så lugnt, visst ovanligt gnällig och trött... men det visste vi inte om det berodde på fallet, eller om det var för att hon natten innan hade haft feber, och troligen hade någon infektion i kroppen.
Så vi valde att avvakta.
Natten gick bra, vi väckte henne för att se att allt var okej, och allt verkade bra.. Lite feber igen bara.
Men även i morse var hon ganska så trött och gnällig igen, så jag valde att ringa sjukvårdsrådgivningen igen för att rådfråga med dom vad dom trodde, om det berodde på febern eller ej.
Tjejen i luren bad mig försöka få i henne lite frukost, så skulle hon höra av sig om ett par timmar igen.
Frukosten gick hyfsat bra, lite gröt och en halv macka gick ner åtminstone, även om inte matlusten var på topp.
Senare ringde jag Dannes mamma för att berätta vad som händ med Elina, och när jag berättar så säger hon, -Du, det där låter ju precis som att hon fått affektkramper!
Kramper var ett ord som inte klingade speciellt bra i mina öron, förknippade det genast med eilepsi och sånt där annat otäckt..
Men då förklarade hon att det är när små barn inte kan kontrollera andning och skrik samtidigt, utan svimmar i stället.
Tydligen hade både Danne det som liten, och även hans pappa. Det är ärftligt.
Tyckte att det läg väldigt logiskt att det var det hon hade fått, och efter lite efterforskningar på näten så blev jag helt övertygad att det var det som hade hänt.
Hör här:
Det lilla barnet skriker besinningslöst, tappar andan, svimmar och får krampaktiga ryckningar. Affektanfall är otäckt men ofarligt.
Affektanfall kan börja på två sätt. Det vanligaste är att barnet skriker eller gråter så att det tappar andan. Därefter kan barnet bli slappt och okontaktbart.
Den andra varianten är att barnet blir skrämt så att det svimmar direkt, utan att skrika eller gråta, och blir slappt och okontaktbart.
Om barnet är avsvimmat tillräckligt länge kan det få kramper. Barnet blir då stelt och får ryckningar i armar och ben. Många barn svimmar utan att få kramper. Svimningen, stelheten och ryckningarna är kortvariga och anfallet är snabbt över. Det varar oftast bara någon minut.
Anfallen börjar vanligen när barnet är mellan sex månader och ett och ett halvt år. Anfallen är ovanliga efter fyra års ålder. Hur ofta de kommer varierar. Det kan handla om allt från någon enstaka gång till flera anfall varje dag.
Affektanfall är ganska vanligt, ungefär fem barn av 100 drabbas. Pojkar och flickor drabbas i lika hög grad. Det kan vara ärftligt.
Och det var ju precis det här som hände, hon tog i så dant när hon skulle skrika att hon knapt fick luft, och när hon väl får fram skriket så svimmar hon istället.
Det förklarar ju varför hon inte svimmade i samband med fallet!
Det var ju inte hjärnskakning hon fått, utan affektkramper.
På ett sätt så känner jag mig lättad att det inte var hjärnskakning hon fått.
Men affektkramper känns också lite läskigt på det viset att vi vet, att det kan när som helst hända igen..
Om hon blir arg, ledsen eller skrämd...
Hoppas vekligen att det inte händer igen, vill aldrig mer behöva se något av mina barn i det tillståndet.
Men lika väl så vet jag att har dom väl fått det, så är sannorlikheten stor att det händer igen.
Det som tröstar är i alla fall att det brukar gå över när dom är runt 3-4 år, och att det är ofarligt när det händer.
Huvudsaken är att honom mår hytsat bra nu, min lilla tjej, bortsett från att hon har feber....
Nu är det dax att packa igen, i morgon åker vi ner till Göteborg tillsammans med Louise och hennes familj!
På lördag ska vi gå på Liseberg, och på söndag åker vi till Nordstan för lite shopping!
Ta hand om er så länge, och ha en bra helg!
Kramar från mig!
Hemma i Sverige igen!
Nu är vi hemma igen efter en härlig vecka på Cypern!
Vi har haft det toppen, men nästan på gränsen till för varmt, då det var någonstans mellan 37-40 grader i skuggan, och 29 grader i vattnet.
Våran resa började förra fredagen med att vi åkte upp till Skavsta flygplats där vi skulle flyga från.
Måste ju tillägga att vi hade väntat oss en riktig utmaning, bara det att komma på flyget med två barn, 4 väskor och 2 vagnar! Men det gick riktigt smidigt och över förväntan, och snart satt vi på planet, redo att börja vår semester!
Starten gick bra, och ingen av barnen verkade lida något speciellt av trycket i öronen.
Elina fick en festis med juice, för att klunka bort locket i öronen, och Lucas satt och käkade m&m och tyckte mest bara att det lät konstigt i öronen., och ropade hallååååååå!:-)
När vi kommit upp i luften så tyckte vi att det var dax att ta fram presenten som Danne hade fixat till Lucas, ett Nintendo DS! Kan tyckas som en dyr och väl avancerad present till en treåring, men jag kan lova att det var väl investerade pengar, då det höll honom road under i stort sett hela flygresan:-D
Elina var det heller inga problem med, lite majskrokar och bus så är livet kanon, och de 4 timmarna som flygresan varade gick otroligt fort.
När vi kom fram och fått vårt bagage så var det dax för transfer till hotellet.
Det var nog det som jag fasade för mest på resan, sitta på en het buss i 1,5 timme med två trötta barn klockan 12 på natten...
Men även det gick som en dans, det visade sig att det vara skulle ta knappt 1 timme, och dessutom var det ju AC i bussen, och barnen ja de somnade:)
Vid klockan 01.00 lokal tid så landade vi framme vid hotellet, puh vad skönt att äntligen vara framme!
Ja...skönt ända tills vi skulle ta av oss skorna..
Då började Lucas att klä på sig igen och vrålade att han skulle gå hem!
Hm... just vad man har lust med när man är helt slut efter en hel dags resande..
Jaja.. efter lite prat så ordnade sig det med, och vi somnade gott allihopa.
Morgonen därpå vaknade vi, om än lite ömma i ryggen av de hårda sängarna, till en underbar utsikt!
Här skulle vi trivas!
Dagarna rullade på med mycket sol och bad.
Trots den väldiga värmen så gick det otroligt bra med barnen.
Lucas höll sig ju för det mesta i vattnet, där tyckte han att det var skönast:)
Och Elina sov middag 3 timmar varje dag, och låg då skönt i skuggan där det fläktade skönt, och när hon inte sov, ja då badade hon med:)
Kvällarna tillbringade vi ute på "stan", eller rättare sagt i Protaras, dit vi åkte de flesta kvällarna.
Där finns så mycket mera shopping och restauranger att välja på, än där vi bodde.
Och det var smidigt att ta sig dit med, ca 7-8 min med taxi bara..
Det som var lite halvjobbigt var nog maten... jag som hade för mig att det var så god mat på Cypern...
Eller har jag blivit mer kräsen kanske?
Restauranger fanns det gott om, men allt som oftast var menyn ungefär densamma.
Mycket pizza och konstiga smaklösa kötträtter, och till nästan allt serverades det pomme som ju inte direkt är min favorit.
Och dessutom tror jag inte att livsmedelshygien är den bästa, så man vågar ju inte äta riktigt vad som helst heller.
Kan ju tillägga att jag blev dålig de sista tre dagarna, fick extremt jobbigt illamående som bara låg och malde.
Vet dock inte om det beodde på något jag ätit, eller om det var hettan i kombination med att jag kanske druckit för lite som gjorde det.
Och för att inte prata om frukosten... English breakfast, vilket innebar ägg, korv, bacon och bruna bönor.
Inte riktigt vad man är van vid. Sista dagen höll jag på att vända innan vi ens hunnit sätta oss vid bordet.
Som tur var så fanns det åtminstone gott om Baccardi Breezer vattenmelon. Tack för det:)
Här nedan kommer lite mer bilder... de säger nog mer om hur vi har haft det:-)
Vi har tagit ca 350 bilder, så jag får nog nöja mig med att lägga ut ett par stycken:)
Klicka på bilderna så öppnas de i ett större format.
Lucas vid frukosten
En av kvällarna återvände vi till hotellet och stranden där vi förlovade oss för snart 5 år sedan.
Det gäller att skydda sig ordentligt i den starka solen..
Mina underbara barn!
Lucas lyssnar intresserat när pappa förklarar om hur ett vindkraftverk fungerar:)
Fanns många små lekplatser där vi stannade så barnen fick leka.
TACK min underbara familj för en härlig semester tillsammans med er!
Ni är mitt allt, och jag älskar varje dag jag får med er!
Men nu är det faktiskt dax att gå och sova igen, klockan blev över 00.00 som vanligt:)
Ja just ja, jag måste ju berätta vad som hände idag med!
Jag och Danne stod i köket, och när vi vänder oss om så kommer Elina och GÅR!
Alldeles själv! Hon är såååå duktig min lilla tjej!
Och GRATTIS Erika till en fin liten EMMA som tittade ut fredagen den 11 juli!
Ta hand om er, hörs snart igen!
Natti natti!
Hej då!
Hej då allihopa!
I morgon åker vi, så om ganska exat ett dygn så landar vi på Cypern!
Hoppas ni får en härlig vecka, för det kan jag lova att vi ska ha!
Men nu är det dax att gå och lägga sig och sova kudden ett par timmar, i morgon blir en lång dag!
Många kramar från hela familjen!
Snart åker vi!
Hej!
Nu var det ett par dagar sedan jag skrev... ska försöka bli bättre på att uppdatera lite oftare.
Men eftersom vi åker nu på fredag så har det varit mycket att fixa och packa nu i veckan.
Men otroligt nog så är jag inte ett dugg stressad trots att resan kom så fort inpå.
Vi har redan hunnit packa, handla och fixa allt som ska göras! 
Så skönt, så det enda som är kvar nu är i stort sett bara toalettgrejorna som ska ner, men det kan vi ju inte packa förräns på fredag morgon, och sen det som ska ner i handbagaget!
I lördags var vi i Astrid Lindgrens värld.
Lucas var så klart mest facinerad av Pippi, Emil, och Nils Karlsson pyssling, för det är ju i stort sett bara dem han känner igen... 
Men sen fanns det ju mycket annat roligt att göra också.. bland annat rutschkanorna... hahaha.. vet inte hur länge vi fastnade där.
Lucas bara åkte och åkte, och ville aldrig gå därifrån:)
Sen hade vi ju gunghästarna med... men frågan är vem som hade roligast där;-)
Jag gjorde mig ett försök att gå på styltor... Danne skattade gott... tills han själv gjorde sig ett försök...
Det blev en mysig dag tillsammans, och jag tror vi var nöjda allihopa när vi återvände till bilen.
I går åkte jag ner på stan och skulle köpa en bikini som jag hade betämt mig för...
Det blel en rosa Bondelid som jag hade sett på MQ.
Tyvärr stannade det inte där, utan råkade även få med mig ett linne och 2 par skor hem.
Hm... funderar på att ta en vit månad... en shoppingfri månad helt enkelt. Tål att tänkas på.
Idag åkte jag ner på stan igen.
Träffade Sofie och käkade lunch på Paus, sen gick vi ner till Forex, där hon jobbar, och jag passade på att växla in pengar till resan.
Efter det åkte jag och Danne ner till Babyland för att köpa en paraplysulky till Elina att ta med på resan, i stället för hennes klumpiga Emmaljungavagn som väger typ 15 kg.
Till slut bestämde vi oss för en Mclaren, en helt perfekt vagn!
Svängbara hjul, vilket gör den jättesmidig att köra, fullt liggläge, och väger bara 6,5 kg.
Det enda som var lite tråkigt var att den bara fanns i en färg, grå.
Fast å andra sidan var den nog rätt fin:)
Dessutom blev det en ny skötväska.. den andra har ju hängt med i snart 4 år nu, och var så sliten att grejorna nu ramlade ut från alla håll.
Hm. Det där med shoppingfri månad får nog bli nästa månad.
Nu är det snart bara 2 dagar kvar tills vi åker!!
Jag har alltid ansett det ganska så onödigt att åka på utlandsemester när det är sommar här hemma i Sverige, men när jag tittar ut, och inser att det i juli månad är regnigt, blåsigt, och endast 12 grader vamt, så känner jag ganska snabbt att det ska bli skönt att byta ut det här rusket mot 33 graders värme!
Nu är det faktist dax att gå och lägga sig, ja egentligen för länge sen. Blir så arg på mig själv när jag varenda kväll inte kommer i säng förrän efter 12. Sova är ju trots allt bland det bästa som finns!
Nattis natt!
Jippiiiii!
Han har bokat en resa oss till Cypern!
Och vi åker redan nästa lördag!!!
Jippiii, det ska bli så himla roligt!
Vi har ju redan varit på Cypern en gång tidigare, när vi förlovade oss, för nästan 5 år sedan..
Ska bli härligt att åka tillbaka, och dessutom ska vi till samma ställe, Fig Tree Bay.
En underbar stand, familjevänlig, med vit sandstrand och härligt klarblått vatten, och dessutom väldigt långgrunt!
Hahaha.. det ska bli så kul att se hur Lucas reagerar också, för nu är han ju stor nog att förstå vad som händer:)
Han har ju i och för sig redan flugit en gång tidigare, när vi åkte till Turkiet, men då var han ju bara 6 månader..
Känner lite småpanik över att det bara är en vecka kvar... måste hinna packa och fixa allt som ska med.
Det är ju ändå lite styr när man har småbarn med sig... eller ja, det är väl mest för Elinas del, för vi till henne måste vi ju ta med alltifån vagn till barnmat och blöjor och sånt.
Det är så himla skönt att man slipper ta med sånt till Lucas i alla fall, han är ju stora killen nu!
I dag är Lucas fösta dag på sommarlovet, det får vi nog allt ta och fira med en glass!
Sen blir det en sväng till polisstatationen och fixa pass till Elina... det är ju också en panikgrej.
Det står att det tar 5 arbetsdagar tills passet är klart, och det är ju ganska exakt vad vi har innan vi åker... hoppas verkligen att det inte är längre väntetider nu mitt i sommaren.
Nu i helgen var ju tanken att vi skulle åka ner till Vimmerby och Astrid Lindgrens värld, och vi skulle stanna till söndag...
Hade ju bokat ett jättemysigt hotell där, men när jag kollade vädret i morse så skulle det regna hela söndagen...
Så i stället gör vi så att vi åker tidigt i morgon bitti, och stannar över dagen bara, och åker hem på kvällen.
Och i morgon skulle det vara jättefint väder med!
Hoppas att Lucas tycker att det är roligt, och att han känner igen sig i från en del av filmerna!
Trevlig helg!
Hörs snart igen!
Kramis
Inbrott!
Elina och jag skulle just precis sätta oss ner och käka lunch, när jag tittade ut genom fönstret.
Där stod en polisbil parkerad precis utanför vårat hus.
Haha... första tanken var väl... SHIT vad har jag nu gjort???:-)
Poliserna gick upp till diket som ligger precis ovanför våran tomtgräns, och grannarna kom ut..
Jag tänkte inte vara mindre nyfiken jag, utan tog Elina under armen och småsprang upp för att få reda på vad som hänt...
Har det hänt något här, precis där vi bor, vill man ju gärna veta vad det är...
Både grannarna och poliserna stod och stirrade rakt ner i diket, och jag hann bara tänka, gud, hoppas bara det inte är en människa som ligger där.
Lugnade mig snabbt när jag kom dit och insåg att det var en stor hög med skräp dom stod och stirrade på..
Grannarna och poliserna förklarade att det troligen var grejor ifrån bilinbrott som inte var av värde för tjuvarna...
Grannarna hade själva haft inbrott i sin bil just i natt, och kunde hitta både det ena och det andra ur högen som var deras.
Kort därpå kommer nästa granne, Inga, utspringandes och undar vad som hänt.
Då visar det sig att någon ringt hem till henne i natt, från skyddat nummer såklart, och sen när hon svarade så la dom på.. Läskigt att dom tydligen inte bara ger sig på bilar, utan även husen.
Vilken tur att hon svarade ialla fall! Det avskräckte dom väl.
Sen berättade Inga att hon hörde något som bankade och slog något förskräckligt i natt vid 03-tiden...
JA just fan! Det var då jag kom på att jag ju vakande inatt... och trodde att det lät som att vi hade inbrott hemma.
Jag gick faktiskt till och med upp och kollade, men slog fort bort tanken på att det skulle vara något annat än inbillning när jag såg Catzy sittandes på soffan. Tänkte att det säkert var hon som hade råkat ha ner något eller lekte med något..
Så jag gick på toa, och gick sen och la mig igen.
Läskigt att det verkligen var en inbrottstjuv jag hörde, troligen när dom bröt sig in i grannens bil!
Jag som inbillat mig så många gånger förut och väckt Danne helt i onödan.
I alla fall så berättade poliserna att det var flera bilar i vårat område som haft inbrott i sina bilar.
Gick hem och kollade i vår bil... den brukar ju vara öppen ibland. Men inget saknades där som tur var!
Hädanefter kommer jag dubbelkolla både 1 och 3 gånger så att alla dörrar och bilar är låsta innan vi lägger oss, det är ett som är säkert det!
Idag har Erika varit här och hälsat på..
Tack för titten, det var skoj att ses, och kul att få se magen nu med för SISTA gången innan det är dax!
Både jag och Lucas gissar att det är en liten pojke därinne, men vi får väl se:-)
Snart kommer Danne hem från jobbet, då blir det lite mys på gräsmattan och sallad ifrån Paus!
Ta hand om er i värmen!
Kraam från mig!
