Idag gick jag och Danne till vaccinationscenter för att få lite skydd inför resan. (hepatit A)
Självklart hade jag ju varit på apoteket innan och inhandlat EMLA-plåster (spruträdd som jag är), sprang sedan upp till gymmet och bad Danne fålja med in på toan för att sätta på(?!) PLÅSTRET alltså!
Gick sen en runda på stan i väntan på att plåstret skulle verka. Sprang tillbala till gymmet och drog med mig Danne upp till vaccinationscentralen.
Väl där sätter jag glatt fram min rumpa och berättar att jag förberätt mig med EMLA-plåster!
-Eh, säger läkaren...  men vi ska ta den i armen...
-VADDÅ armen, nä det går ju inte!, säger jag upprört..
 
I det läget la jag huvudet på sne mot Danne (sådär som man gjorde när man var liten) och frågade vad jag fick om jag gjorde det..
Hade ju i och för sig väntat mig en puss eller något annat, men Danne svarade att om jag tog sprutan, så skulle jag få ett jättesnyggt linne på MQ, som jag lagt undan...
Det avgjorde saken:-D

Gjorde upp lite taktiksnack med läkaren innan, och hoppade sen upp på britsen.
Blundade hårt, sen stack det till.
KLART!
Puh.... KLART, jag klarade det!
För första gången i mitt liv tog livrädda jag  en spruta ALLDELES utan bedövning!
Och jag måste ju erkänna, att så farligt var det ju faktiskt inte:-)

Nu ska jag bort och städa av golven på dagis, precis vad jag känner för en torsdagskväll 21.40....
Hon som städar är ledig, och då får vi föräldrar hjälpas åt i stället.

Puss och kram!