Sitter och väntar på att lillstumpan ska vakna...
Kanske inte borde sitta här, utan faktiskt passa på att göra någonting vettigt..
Ibalnd känns det bara som att dagarna rinner ifrån en.
Jag vaknar på morgonen, och vips, så är det kväll, och jag har inte hunnit med hälften av grejorna som jag hade tänkt.
Beror det på att jag är mammaledig och att jag inte behöver bry mig så mycket om klockan?
När man var liten och gick i skolan, då kändes dagarna så lååånga, och timmarna sniglade sig fram.
Hoppas att det vänder nu när Elina ska börja dagis, och jag ska söka jobb.
För fortsätter tiden att gå i den här takten, så kommer jag att missa alldeles för mycket.

Pratade ialla fall med försäkringsbolaget idag, och faxade över polisrapporten.
Så senast i slutet på den här veckan så borde vi få besked från dom.
Skönt, för just nu känner jag mig lite fången här hemma.
I kväll ska jag ialla fall åka till gymmet, skönt att komma hemifrån en liten stund...

Nu vaknade Elina, bäst att sluta!