Chokladbollar!
Nu förstår jag vart smeten tog vägen:)
Fina va?! 
Elina provsmakar!Nu ska jag passa på att gå och smika mig lite, medans Elina fortfarande sover.
Sen ska vi ner på stan en sväng och fixa lite ärenden, och äta lunch med Danne!
Ta hand om er, hörs snart igen!
Kram E
Nu ska vi bli pigga!
4 tabletter dagligen, förpackat i en söt liten påse:)
Olika för tjejer och för killar, men som i min påse är det 1 multivitamintablett, 2 kalciumtabletter, och 1 kapsel med omega 3. Perfekt eftersom vi inte äter så där jättemycket fisk heller. (inte mitt val.)
Så nu ska förhoppningsvis bli lite piggare och mer motståndskraftiga mot alla baciller som härjar vilt så här i hösttider.
Inser ju själv att det optimala bode ju vara att börja med att sova lite mer, och att äta bättre, mer, och kanske lite oftare.
Men jag börjar i den enkla änden:)
Danne berättade att grabbarna på jobbet skrattade åt honom i går, när han kom där med sin lilla frukostlåda med 4 små mackor, ett knippe vindruvor, en banan, 2 tomater och längst upp på toppen -en liten påse med dagens alla vitaminer och mineraler.
Men det var en frukostlåda med kärlek det! Så detså.
Myshelg
Så var ännu en helg slut... längar redan till nästa.
Var skönt att få umgås lite hela familjen, eftersom Danne ju var iväg nästan hela förra helgen.
I fredags var Daniel här på kvällen och käkade och umgicks lite...
Gjorde mögelhanne, en rätt med lövbiff, champinjoner och purjolök och en cremig ädelostsås som man häller över, och sen in i ugnen. Hur gott som helst!
I går åkte jag ner på stan och fixade lite presenter, och Danne, Lucas och Elina åkte hem till Johan och Jonathan.
På kvällen lagade vi mat tillsammans, potatisgratäng, oxfilé, champinjoner, vitlöksbröd, och grönsallad!
(Så vet ni vad ni missade, Tommy och Amelie:-)) 
Sen slog vi oss ner i soffan och såg på Pearl Harbor, som jag ju inte sett tidigare. 
Gud, vilken bra och välgjord film! Synd bara att jag missade slutet. Somnade i soffan som vanligt.
Jaja... lite förlåten är jag ialla fall, med tanke på att den är över 3 timmar lång.
Idag har det varit kalas för hela slanten. Dels fyllde ju Felicia 5 år idag! Stora tjejen! Minns så väl dagen hon föddes, känns inte alls som att det var speciellt länge sen.... Kan man inte bromsa tiden lite? Den börjar gå alldeles för fort!
Jag är rädd att tiden bara fortsätter att springa iväg, och att jag en dag upptäcker att barnen är stora.
Ibland önskar jag nästan att dom alltid skulle vara små, för jag kommer alltid vilja vilja ha dom vid min sida.
Börjar redan oroa mig för när dom ska flytta hemifrån och allt det där. Usch, hemska tanke!
Tror jag är lite extra känslig just nu... Har precis sett en dokumentär med Emma Jangestig, som förlorade båda sina barn Max och Saga i tragedin i Arboga.
Det fick mig att inse hur lyckligt lottade vi är. Jag vet inte vad jag skulle göra utan min familj, jag skulle aldrig orka!
Och med familj, så menar jag så klart mina barn och Danne, men även mina föräldrar, min bror, och övrig släkt, Dannes familj och våra vänner! Jag är så tacksam för var och en av er, jag vet inte vad vi skulle göra utan er!
Ja, den här dokumentären fick mig verkligen att inse vad vi har, och det är något som jag ska påminna mig själv om lite oftare. Det är så lätt att bara leva på som vanligt, utan att inse hur bra man har det.
Nu kommer jag ta mig tid att stanna upp, och var tacksam för det vi har.
Åter till kalasen...
Efter lite födelsedagsfika med fjärillstårta hemma hos familjen Knapasjö så bar det i alla fall vidare till nästa kalas, hemma hos paret Sandberg. Daniel fyllde ju 26 år i veckan.
Där blev vi bjudna på jättegod plockmat, och fika efteråt. 
Mätta och belåtna åkte vi sedan hem med två trötta barn och la dom .
Och här sitter jag nu, snart dax att krypa ner i vår nya sköna säng!
Hoppas Danne kommer hem snart, han är ute och fiskar lite med Johan.
Får se om han kommer hem med någon fisk:-)
Och nu kommer han visst, min älskling!
Sov gott allihop!
Kram från mig...
En vanlig dag...
Här hemma är det full rulle. Lucas är ju ledig från dagis idag, så då får jag chans att gosa med dom båda hela dagen:-)
Lucas springer runt och leker, och låtsas att jag fyller år idag. Så jag blir uppvaktad för fullt med både sång och diverse paket i form av klossar:-)
Nu är det snart dax att plocka bort från frukosten, bädda, och slänga in ett tvätt i maskinen... Alla dessa måsten.
Sen tänkte jag själv ta mig en dusch och fixa i ordning mig lite innan det är dax att göra lunch.
Förhoppningsvis hinner vi ner en sväng till ingelstad också, för att köpa några lampfötter jag tittat ut till sovrummet.
När Danne kommer hem så blir det att åka ut till Åby och fira farfar som fyller år idag.
Hörs sen!
Prinsessömn
Hade det inte varit för att min dotter propsade på att hålla sig vaken fram till klockan 03.00 inatt, så kan jag nästan garantera att det hade varit en av mina mest underbara nätter någonsin!
I går blev äntligen tapetseringen i vårt sovrum klar, och vi fick hem får nya SÄNG!
Åh, den är helt underbar! När jag la mig i den, så kände jag för att aldrig mer gå upp.
Från den stunden insåg jag att det är ett av våra bäst investerade köp någonsin, tänk vad mycket tid man tillbringar av sitt liv i sängen. Så klart att man ska en skön och bra säng då.
För vår del så blev det en continentalsäng från Sängjätten, sängram från EM, och underbara fluffiga täcken och kuddar från hemtex, och sängkläder i satin.
Inte undra på att man känner sig som en prinsessa när man går och lägger sig där:-)
Idag blir det nog att fortsätta fixa med rummet, ställa upp sängbord och byrå, garderoben däremot, måste vi vänta 2-3 veckor till på:-(
Snart ska jag och Elina åka iväg och shoppa lite lampor, blommor och gardiner och annat till rummet!
Åh...jag längtar redan nu tills jag får gå och lägga mig ikväll
Ha en bra dag allihopa!
Arg
I tordags så kom Lucas hem och sjöng på en sång som gick så här:
"Ingen vill ha mig, ingen tycker om mig
bara för jag äter mask
Jag biter av dom huvudet, suger av dom slemmet,
drar av dom skinnet och kastar bort".
Både Danne och jag höll på att tappa hakan, och frågade -Vem är det som har lärt dig den sången?
Varpå Lucas svarar: - Men ALLA sjunger den.
Visst måste jag erkänna att det lät bra roligt när han sjöng den, men det vände snabbt och istället blev jag arg och funderade hur i hela friden man kan lära så små barn en sådan sång.
Gick idag med bestämda dag mot dagis för att ifrågasätta pedagogiken i denna sång.
Föreståndaren på förskolan bara skrattade och bekräftade glatt att det är en av de sånger dom brukar sjunga.
Jag förklarade snabbt att vi upplevde det som en väldigt olämplig sång att sjunga när man går på förskolan, och inget vi vill att vår son ska komma hem och sjunga på.
Barn kan ju vrida och vända saker på alla möjliga vis, och vad tror ni själva att dom tänker när dom sjunger
"Ingen vill ha mig, ingen tycker om mig".
Vad ska barnet tro? Bara ens att risken finns att de skulle tänka att det om sig själva är väl en VÄLDIGT bra anledning till att inte sjunga den!
Denna sången lär, enligt mig, barnet inget annat än dålig självkänsla och djurplågeri.
I torsdags så hade vi en snigel på infarten, och Lucas stod som bäst med stöveln i högsta hugg när jag frågade vad han gjorde.
-Jo, men jag ska trampa på den, svarade han.
Konstigt??
Nej kanske inte direkt, när dom lär sig textrader på dagis såsom "Jag biter av dom huvudet, suger av dom slemmet, drar av dom skinner och kastar bort!".
Efter att jag förklarat detta så står förskolläraren fortfarande med ett glatt leende och trycker att det är en rolig sång.
Återigen förklarar jag det olämpliga i sången, och att vi skulle uppskatta om den inte sjungs mer.
Får till svar att -Ja, men VADDÅ, vi måste ju sjunga lite nya sånger ibland med, vi kan ju inte sjunga på samma sånger varenda dag i 5 år!
Hm, ja men det finns väl kanske ANDRA sånger, eller??
Jag vet inte, överreagerar jag eller??
Hur skulle ni göra i min situation?
Sömnig
Åh vad livet är underbart.... speciellt klockan 05.30 på morgonen då Elina satt upp i sängen pigg och glad.
Hm.
Danne är ute och paddlar kanot med jobbet.
Troligtvis så har han inte sovit speciellt mycket bättre han heller, då de skulle sova under bar himmel ute i skogen.
Känns ju sådär lockande att sova på en hård backe, i en fuktig skog, och ca 10-12 grader varmt.
Ja... när jag tänker så så får jag nog ändå vara tacksam för de 6 timmars sömn det blev här hemma i min varma, gosiga säng:)
Idag blir det fortsatt mys med barnen, Danne kommer ju inte hem förrans inatt.
Strax efter lunch så ska vi åka ut till Maxi, för att sälja babyskyddet som Elina växt ur.
Därifrån ska vi ses ta oss en sväng till Djurmagazinet, tänkte att vi skulle ta fram vårt lilla akvarium igen, så att barnen kunde få lite fiskar:)
Elina fick syn på fiskarna på dagis sist var var där, och hon verkade väldigt facinerad av dom.
Och även Lucas tror jag skulle uppskatta det, även om vi har haft fiskar förut, fast då var han ju ganska så liten.
Själv så tycker jag att det är underhållande ungefär så länge som det tar för vattnet att bli skitigt... 
Det är ganska lagom att köpa en omgång fiskar, och ha dessa tills de kolar vippen, sen åker aktariet upp på vinden igen, tills nästa gång vi får ett ryck.
Heej!
Idag är det fullt upp, det sista jag har tid med just nu är egentligen att sitta här och blogga...
Elina sover lite middag nu.... Problemet är bara att man aldrig vet med barn, sover dom en halvtimme, eller 2 timmar?
Man skulle ha timer på dom, så man själv kunde knappa in när de skulle vakna igen:)
Ska alldeles strax hoppa in i duschen, sen måste jag bära ut ALLA våra kläder som ligger i sovrummet.
(Garderoben blev vi av med i tisdags, vilket resulterade i att vi nu är garderobslösa i mellan 2-4 veckor till!)
I alla fall så kommer tapetJocke och ska börja spackla idag...
Igår flyttade vi ut säng och tv och Danne tog bort alla lister och vägguttag, så nu ska jag som sagt bara hitta något lämpligt ställe att lägga 3 ton kläder på, samt täcka golvet.
I em kommer Dannes farmor hit och hälsar på också...
Och efter det kommer Lilian och Vendela hit, och stannar tills i morgon.
Nu är det dax att sätta lite fart och bli lite effektiv ett par timmar!
Hej hopp!
Elina 1 år!
I söndags fyllde våran prinsessa i år! Det blev en dag fylld med besök, tårta och presenter!
Födelsedagstjejen var på gång redan klockan 06.15, och tyckte att firandet skulle dra igång...
Mamma pappa och Lucas var däremot inte lika morgonpigga, utan försökte dra ut på det en stund för att kunna ligga kvar i sängen så länge som möjligt.
Fram till 07.30 fick vi ialla fall ligga kvar i sängen, då skulle det sjungas, öppnas presenter och ätas frukost.
Vid 14-tiden dök de första gästerna upp, eller det var nog fel uttryck... rättare sagt, vid 14-tiden dök ALLA upp:-)
Ja i stort sett i alla fall! Men även om det blir lite trångt i köket, så är det faktiskt trevligt att ha alla samlade också.
TACK alla ni som kom, och för allt fint vår Elina fick! 
Torsdag!
I dag har jag åtminstone tagit mig i kragen och ringt till vårdcentralen, så dom skulle ringa upp vid ett.
Hm... undrar vad dom säger.. "Ta en panodil och lägg dig och vila, hör av dig igen på måndag om det inte är bättre då."
Troligen.
Undrar om det verkligen är migrän?
Läste lite på internet, och där stod det att man brukar få migrän i ena halvan av huvudet, och att det brukar hålla i sig 1-3 dygn.
Herregud, mitt har ju hållt på en vecka nu.
I tisdags åkte jag och Louise till Flen och gjorde hand och fotavtryck på Elina och Hugo.
Hoppas verkligen att det blir bra... Elina ville ju inte riktigt sitta still med häner å fötter i den där smeten:)
Ska bli kul att se hur det blir, vi gjorde ju på Lucas när han var 8 månader, och det blev jättebra!
Nu är det bara några dagar kvar, snart fyller Elina 1 år! Ja på söndag är det 1 år sen vi fick vår underbara tjej i våra armar!
Det kommer bli en rolig dag, men samtigt lite känslomässigt jobbig också... minns tillbaka när Lucas fyllde 1... hela dagen så satt jag och tänkte tillbaka på året innan, då han föddes, och timma för timma gick igenom vad jag gjorde precis den stunden för ett år sedan.
Och säkerligen så kommer jag göra det även nu.
Känns konstigt att sitta där med gråten i halsen när jag tänker tillbaka, men det är ju av lycka!
Jag har verkligen världens finaste barn!
Ni är mitt allt!
Elina passa på att leka lite med kräftorna som Jimmy kom och visade:)En annan rolig grej som är på gång, är att Danne och jag håller på och ska göra om vårt sovrum.
I söndags så var vi runt i alla möjliga möbelbutiker, vilket slutade med en continentalsäng från Sängjätten, och sängram med tillhörande sängbord och spjuthylla, en byrå och garderob ifrån EM.
Och nu letar vi för fullt efter några tapeter. Det är nog det svåraste.
Det gör ju en stor del av rummet och dess känsla.
Är nog inne på någon ganska ljus tapet, eftersom att möblerna är i valnöt och ganska mörka.
Ja vi får se vad vi fastnar för.
Nu ska jag ta och tvätta lite, och sen förbereda middagen lite.
Idag blir det köttgryta och potatis!
Ta hand om er!
Puss och kram♥
Fortfarande dålig..
Usch, det här är inget roligt längre...
Mår fortfarande jättedåligt.
Har ju haft konstant huvudvärk sedan i fredags nu, och ibland så kommer det riktiga attacker så det bara dunkar i huvudet, och jag blir illamående och kallsvettig.
Det värsta är nog att jag känner mig så svag i hela kroppen.
Hoppas det är bättre i morgon, annars får jag väl ta och ringa till vårdcentralen.
Just nu är Danne och hans mamma ute i Kolmårdsskogarna och letar kantareller, och när dom kommer tillbaka så blir det taccos!
Hoppas verkligen att jag kan äta nu, för taccos har jag verkligen längtat efter.
Nu är det dax att sluta, och ta och duka fram lite i stället!
Natti natti♥
Migrän?
Blir bara ett kort inlägg idag... får bli ett lite längre i morgon...
Åkte nämligen på huvudvärk som har hållt i sig ända sen i fredags, och idag när jag var ute och åkte bil så slog det till med all kraft. Ont bakom ögonen, sprängande huvudvärk, kallsvettig och illamående.
Migrän? Hoppas verkligen inte det. Jag som aldrig någonsin haft problem med huvudvärk tidigare.
Jaja... jag får väl igen för det nu...
Nu blir det att gosa ner sig under täcket och se lite SATC, det hjälper säkert:-)
Kram kram♥
Dessa barnstjärnor...
Satt och såg en stund på Oprah idag, då en tjej vid namn Miley Cyrus medverkade.
Ännu en av dessa barnstjärnor..
Hon sjöng en sån fin låt till sin döda farfar... har gått och tänkt på den hela dagen, så tänkte jag skulle dela med den till er...
Herregud, dagens stjärnor verkar vara i sin bästa ålder när dom är sådär någonstans mellan 15-19 år....
Är det så det är?
Har livet passerat förbi sina bästa år?
Nej, nu är det dax att göra någonting.
Livet är för kort för att bara sitta och vänta på bättre tider.
Nu är det dax att ge mina barn en mamma att vara stolt över!
Har ju redan lite framtidsplaner, men dom håller jag nog för mig själv ett tag till, tills jag vekligen bestämt mig.
Kramis♥
Helgen i Göteborg..
Börjar bli lite av en tradition det här nu.... För tredje året i rad så åker vi dit med Louise och Mattias och deras barn.
Och vi åker alltid dit i juli... så skoj, för varje år vi är där, så brukade jag göra en mugg på Lucas (ni vet där man får ta kort i en liten studio, och sen kan man välja om man vill få kortet tryckt på en tröja eller mugg etc....)
Så i år blev den fjärde muggen gjord, och dessutom blev det ju ett tillskott på muggen i år i form av vår underbara dotter också...
Det jag egentligen skulle komma till är att det är lite skoj att vi alltid åker dit i juli, för då vet man ju att det skiljer exakt ett år mellan fotona på muggarna... kul att se så mycket det händer på ett år!
Ialla fall så kom vi ner på fredag kväll, höll på att tappa hakan när vi klev in på hotellrummet och insåg att det var något i liknelse med en svit vi fått till rum...
Ett jättestort rum med soffa, och platt tv, stort badrum med badkar och en massa annan lyx...Ganska snart for vi ner till receptionen för att försäkra oss om att det verkligen var rätt rum vi fått, och jippi det var det.
Scandic Mölndal bodde vi på, ca 8 min spårvagnsresa från centrum.
Tydligen var det mycket billigare där bara för att det låg lite utanför stan, för det priset vi betalade där var nästan detsamma vad vi brukar ge för ett litet rum i city.
Jag kan lova att vi inte hade någon hemlängtan under tiden vi bodde där:-)
På lördagsmorgonen vaknade vi pigga och glada, då vi sovit som prinsar och prinsessor i kanonsköna sängar med underbara kuddar, också en sak man inte brukar vara så bortskämd med på de flesta hotell...
Vi duschade och klädde på oss och for ner för att inta dagens frukost.
Kanon buffe, med allt man kan tänka sig.
Dessutom fanns ett mysigt lekrum där Lucas så klart höll till medans mamma och pappa svullade vidare.
Mätta och belåtna for vi sedan iväg till spårvagnen och mot Liseberg.
Där hade vi en härlig dag, dock lite väl varm när temperaturen var över 30 grader i skuggan kanske, men hellre det är regn!
Haha... efter denna dagen kan vi lugnt konstatera att Lucas är inte den som är den när det gäller att åka karuseller!
Han åkte i stort sett alla karuseller som han var tillåten till (90cm gräns).. alltifrån Flumride till lilla bergodalbanan och kaffekoparna. Hade han fått åka Balder, så hade han inte tvekat en sekund.
Till slut kände han sig till och med så modig att han ville visa mamma och pappa att han kunde åka själv, så han ställde sig i kön med sin lilla biljett, och åkte sen flygplanen alldeles själv. Gissa vem som var stolt sen:-)
Elina hade ju haft feber dagen innan, så hon fick nöja sig med att åka några varv i ponnykarusellen:-)
Nöjda och belåtna efter en härlig dag så tog vi spårvagnen tillbaka till hotellet, där vi gick till restaurangen för att äta.
Jag käkade jättegod buffé, där det ingick lax, potatis, revbenspjäll, olika såser, olovtapenade som jag älskar! Och räkröra med handskalade räkor! Jag var mer än nöjd, och priset på 139:- tyckte jag var helt okej för den middagen!
På söndagen tog vi även där vår årliga shoppingrunda på Nordstan...
Jag hade bestämt mig för att ta mig en ordentlig shoppingrunda, men som vanligt så slutade det med 3 fulla kassar med kläder åt barnen, och jag själv hittade 2 plagg på rea för sammanlagt 224:-
Framåt em var ännu en härlig helg till ända, och vi satte av mot Norrköping igen!
Ja det var våran helg det, men nu väntar faktiskt en lugn och skön helg här hemma!
God natt!
Vilken underbar låt...
Kort inlägg idag...
Men så är livet som småbarnsmamma.. ibland är man mer tidsoptimist än vad som stämmer överens med verkligheten.
Så det får bli lite senare det.
Just nu är klockan snart 23.30, och jag sitter fortfarande och jobbar... eller ja... typ, jag har gjort det tills nu alltså:-)
Man får ju passa på när barnen sover.
I övrigt så känns allt så bra nu, jag har faktiskt bestämt mig för att inte fortsätta jobba såsom jag har gjort.
Jobbet på Ferroweld krävde mer tid än vad jag någonsin kunde ana.
Eftersom jag inte kunde sitta flera timmar i sträck, så blev det i stället utspritt över hela dagen, samtidigt som jag har två små barn jag behöver ta hand om.
Till slut sa hjärtat ifrån när jag kände att tiden jag ägnade åt jobbet borde jag egentligen ge mina barn.
Det är nu dom är små och behöver mig.
Kommer fortfarande ha en liten del kvar, men det är sådant som jag bara behöver göra ett par kvällar i veckan.
Så nu leker livet och jag känner mig fri igen, nu när jag vaknar på morgonen så känner jag bara glädje och att hela dagen ligger för oss, i stället för att vakna och känna ångest, och undra hur man ska hinna med allt.
Så nu är det toppen!
Nu är det dax att gå och lägga sig, i morgon väntar en ny dag!
Min telefon...
Heeej!
Om det är någon som försöker ringa till min mobil så funkar inte mitt abonnemang just nu, för vi håller på och kopplar om mitt jobbnummer, hoppas mitt nummer funkar igen som vanligt till i kväll kanske.
Under tiden så har jag nummer 0708178114
Återkommer lite senare med rapportering från helgen:-)
Ha en skön dag i solen!
Affektkramper
Lucas och Elina höll på och busade i köksbordet i går em när Elina plötligt ramlade...
Hon stod upp och höll sig i bordsbenet, trillade lite, och föll sedan sista biten och slog i huvudet i golvet.
Själva fallet såg inte alls farligt ut, värre än så där har hon ju ramlat 20 gånger förut, det gör dom ju i den där åldern när hon klättrar, undersöker och lär sig att gå...
Men den här gången hörde jag på skriket som komma skulle att det inte var det där skriket, utan hon tog i allt vad hon kunde nerifrån tårna för att ta sats och börja skrika. Men hon tog i så dant att hon närapå tappade andan, så jag började undra när skriket skulle komma..
Till slut får hon väl fram skriket, men det avbryts snabbt med att det låter som att hon ska kräkas.
Men i stället blir hon helt ledlös i hela kroppen, bara hänger med huvudet och verkar bli medvetslös.
Paniken stiger, och jag slänger mig på telefonen och ringer 112.
Det enda jag hinner tänka är att, hur ska dom hinna fram??
För en sekund så trodde jag nog att den sista stunden var kommen...
Jag börjar rysta på henne och ropa på henne...
Precis när dom svarar på SOS så börjar jag få liv i henne igen.
Och under tiden vi pratar så kommer hon tillbaka mer och mer..
Allt det här skedde bara under tiden av sekunder..
Tiden hon var avsvimmad var säkert inte mer än kanske någonstans mellan 5-10 sekunder, men jag kan lova att det kändes som en evighet.
Och rädlan över att vara så maktlös och inte kunna styra över vad som ska hända.
Vad är det som händer? Kommer hon vakna igen? Vad ska jag göra? Ska jag be ambulansen komma? Tänk om dom inte hinner fram....
Ja, man hinner tänka många tankar på de där få sekunderna...
Jag knappt ett dugg av vad tjejen i telefonen sa eller frågade... chocken var total när man ser ens eget barn falla från en så där...
Hade hon frågat vad jag hette så hade jag säkert inte ens svarat rätt på det.
När hon i alla fall märkte att jag började lugna ner mig och Elina var stabil igen, så kopplade hon över mig så att jag fick prata med en sköterska på sjukvårdsrådgivningen i stället.
Vi pratade en lång stund, och även hon ställde en massa frågor. Efter en stund la vi på, och hon lovade att hon skulle ringa upp igen efter 10 min. Om Elina blev trött och hängig, började kräkas eller vart annorlunda så skulle jag ringa ambulans direkt. Då förstår man att det är allvar.
Annars brukar man för det mesta när man ringer till sjukvårdsrådgivningen bli ombedd att ta en panodil och vänta några dar...
Elina kvicknade till och var i stort sett som vanlig efter bara en stund, men när tjejen från sjukvårdsrådgivningen ringde tillbaka så ville de ialla fall att vi skulle åka upp till aktuen med henne efter som hon hade varit avsvimmad.
Väl uppe på akuten så gjorde de en undersökning.
Läkaren frågade flera gånger hur det gick till, om det inte var i samband med fallet som hon svimmade av, men nej det var ju strax efter, när hon höll på och skulle skrika.
Han tyckte att det verkade lite konstigt att det kom så långt efteråt, och inte precis när hon föll.
Men han sa att eftersom att hon hade varit avsvimmad så fanns det en risk för att hon kanske hade fått en hjärnskaking, och att det då brukar lägga in för observation i 12 timmar.
Men då han tyckte att Elina såg ut att vara i ganska så gott skick så lät han oss själva avgöra om vi ville stanna eller åka hem och observera henne själva under kvällen.
Vi valde att åka hem, trots allt så har vi ju väldigt nära upp till sjukhuset om det skulle vara något.
När vi kom hem så var allt rätt så lugnt, visst ovanligt gnällig och trött... men det visste vi inte om det berodde på fallet, eller om det var för att hon natten innan hade haft feber, och troligen hade någon infektion i kroppen.
Så vi valde att avvakta.
Natten gick bra, vi väckte henne för att se att allt var okej, och allt verkade bra.. Lite feber igen bara.
Men även i morse var hon ganska så trött och gnällig igen, så jag valde att ringa sjukvårdsrådgivningen igen för att rådfråga med dom vad dom trodde, om det berodde på febern eller ej.
Tjejen i luren bad mig försöka få i henne lite frukost, så skulle hon höra av sig om ett par timmar igen.
Frukosten gick hyfsat bra, lite gröt och en halv macka gick ner åtminstone, även om inte matlusten var på topp.
Senare ringde jag Dannes mamma för att berätta vad som händ med Elina, och när jag berättar så säger hon, -Du, det där låter ju precis som att hon fått affektkramper!
Kramper var ett ord som inte klingade speciellt bra i mina öron, förknippade det genast med eilepsi och sånt där annat otäckt..
Men då förklarade hon att det är när små barn inte kan kontrollera andning och skrik samtidigt, utan svimmar i stället.
Tydligen hade både Danne det som liten, och även hans pappa. Det är ärftligt.
Tyckte att det läg väldigt logiskt att det var det hon hade fått, och efter lite efterforskningar på näten så blev jag helt övertygad att det var det som hade hänt.
Hör här:
Det lilla barnet skriker besinningslöst, tappar andan, svimmar och får krampaktiga ryckningar. Affektanfall är otäckt men ofarligt.
Affektanfall kan börja på två sätt. Det vanligaste är att barnet skriker eller gråter så att det tappar andan. Därefter kan barnet bli slappt och okontaktbart.
Den andra varianten är att barnet blir skrämt så att det svimmar direkt, utan att skrika eller gråta, och blir slappt och okontaktbart.
Om barnet är avsvimmat tillräckligt länge kan det få kramper. Barnet blir då stelt och får ryckningar i armar och ben. Många barn svimmar utan att få kramper. Svimningen, stelheten och ryckningarna är kortvariga och anfallet är snabbt över. Det varar oftast bara någon minut.
Anfallen börjar vanligen när barnet är mellan sex månader och ett och ett halvt år. Anfallen är ovanliga efter fyra års ålder. Hur ofta de kommer varierar. Det kan handla om allt från någon enstaka gång till flera anfall varje dag.
Affektanfall är ganska vanligt, ungefär fem barn av 100 drabbas. Pojkar och flickor drabbas i lika hög grad. Det kan vara ärftligt.
Och det var ju precis det här som hände, hon tog i så dant när hon skulle skrika att hon knapt fick luft, och när hon väl får fram skriket så svimmar hon istället.
Det förklarar ju varför hon inte svimmade i samband med fallet!
Det var ju inte hjärnskakning hon fått, utan affektkramper.
På ett sätt så känner jag mig lättad att det inte var hjärnskakning hon fått.
Men affektkramper känns också lite läskigt på det viset att vi vet, att det kan när som helst hända igen..
Om hon blir arg, ledsen eller skrämd...
Hoppas vekligen att det inte händer igen, vill aldrig mer behöva se något av mina barn i det tillståndet.
Men lika väl så vet jag att har dom väl fått det, så är sannorlikheten stor att det händer igen.
Det som tröstar är i alla fall att det brukar gå över när dom är runt 3-4 år, och att det är ofarligt när det händer.
Huvudsaken är att honom mår hytsat bra nu, min lilla tjej, bortsett från att hon har feber....
Nu är det dax att packa igen, i morgon åker vi ner till Göteborg tillsammans med Louise och hennes familj!
På lördag ska vi gå på Liseberg, och på söndag åker vi till Nordstan för lite shopping!
Ta hand om er så länge, och ha en bra helg!
Kramar från mig!
Hemma i Sverige igen!
Nu är vi hemma igen efter en härlig vecka på Cypern!
Vi har haft det toppen, men nästan på gränsen till för varmt, då det var någonstans mellan 37-40 grader i skuggan, och 29 grader i vattnet.
Våran resa började förra fredagen med att vi åkte upp till Skavsta flygplats där vi skulle flyga från.
Måste ju tillägga att vi hade väntat oss en riktig utmaning, bara det att komma på flyget med två barn, 4 väskor och 2 vagnar! Men det gick riktigt smidigt och över förväntan, och snart satt vi på planet, redo att börja vår semester!
Starten gick bra, och ingen av barnen verkade lida något speciellt av trycket i öronen.
Elina fick en festis med juice, för att klunka bort locket i öronen, och Lucas satt och käkade m&m och tyckte mest bara att det lät konstigt i öronen., och ropade hallååååååå!:-)
När vi kommit upp i luften så tyckte vi att det var dax att ta fram presenten som Danne hade fixat till Lucas, ett Nintendo DS! Kan tyckas som en dyr och väl avancerad present till en treåring, men jag kan lova att det var väl investerade pengar, då det höll honom road under i stort sett hela flygresan:-D
Elina var det heller inga problem med, lite majskrokar och bus så är livet kanon, och de 4 timmarna som flygresan varade gick otroligt fort.
När vi kom fram och fått vårt bagage så var det dax för transfer till hotellet.
Det var nog det som jag fasade för mest på resan, sitta på en het buss i 1,5 timme med två trötta barn klockan 12 på natten...
Men även det gick som en dans, det visade sig att det vara skulle ta knappt 1 timme, och dessutom var det ju AC i bussen, och barnen ja de somnade:)
Vid klockan 01.00 lokal tid så landade vi framme vid hotellet, puh vad skönt att äntligen vara framme!
Ja...skönt ända tills vi skulle ta av oss skorna..
Då började Lucas att klä på sig igen och vrålade att han skulle gå hem!
Hm... just vad man har lust med när man är helt slut efter en hel dags resande..
Jaja.. efter lite prat så ordnade sig det med, och vi somnade gott allihopa.
Morgonen därpå vaknade vi, om än lite ömma i ryggen av de hårda sängarna, till en underbar utsikt!
Här skulle vi trivas!
Dagarna rullade på med mycket sol och bad.
Trots den väldiga värmen så gick det otroligt bra med barnen.
Lucas höll sig ju för det mesta i vattnet, där tyckte han att det var skönast:)
Och Elina sov middag 3 timmar varje dag, och låg då skönt i skuggan där det fläktade skönt, och när hon inte sov, ja då badade hon med:)
Kvällarna tillbringade vi ute på "stan", eller rättare sagt i Protaras, dit vi åkte de flesta kvällarna.
Där finns så mycket mera shopping och restauranger att välja på, än där vi bodde.
Och det var smidigt att ta sig dit med, ca 7-8 min med taxi bara..
Det som var lite halvjobbigt var nog maten... jag som hade för mig att det var så god mat på Cypern...
Eller har jag blivit mer kräsen kanske?
Restauranger fanns det gott om, men allt som oftast var menyn ungefär densamma.
Mycket pizza och konstiga smaklösa kötträtter, och till nästan allt serverades det pomme som ju inte direkt är min favorit.
Och dessutom tror jag inte att livsmedelshygien är den bästa, så man vågar ju inte äta riktigt vad som helst heller.
Kan ju tillägga att jag blev dålig de sista tre dagarna, fick extremt jobbigt illamående som bara låg och malde.
Vet dock inte om det beodde på något jag ätit, eller om det var hettan i kombination med att jag kanske druckit för lite som gjorde det.
Och för att inte prata om frukosten... English breakfast, vilket innebar ägg, korv, bacon och bruna bönor.
Inte riktigt vad man är van vid. Sista dagen höll jag på att vända innan vi ens hunnit sätta oss vid bordet.
Som tur var så fanns det åtminstone gott om Baccardi Breezer vattenmelon. Tack för det:)
Här nedan kommer lite mer bilder... de säger nog mer om hur vi har haft det:-)
Vi har tagit ca 350 bilder, så jag får nog nöja mig med att lägga ut ett par stycken:)
Klicka på bilderna så öppnas de i ett större format.
Lucas vid frukosten
En av kvällarna återvände vi till hotellet och stranden där vi förlovade oss för snart 5 år sedan.
Det gäller att skydda sig ordentligt i den starka solen..
Mina underbara barn!
Lucas lyssnar intresserat när pappa förklarar om hur ett vindkraftverk fungerar:)
Fanns många små lekplatser där vi stannade så barnen fick leka.
TACK min underbara familj för en härlig semester tillsammans med er!
Ni är mitt allt, och jag älskar varje dag jag får med er!
Men nu är det faktiskt dax att gå och sova igen, klockan blev över 00.00 som vanligt:)
Ja just ja, jag måste ju berätta vad som hände idag med!
Jag och Danne stod i köket, och när vi vänder oss om så kommer Elina och GÅR!
Alldeles själv! Hon är såååå duktig min lilla tjej!
Och GRATTIS Erika till en fin liten EMMA som tittade ut fredagen den 11 juli!
Ta hand om er, hörs snart igen!
Natti natti!
Hej då!
Hej då allihopa!
I morgon åker vi, så om ganska exat ett dygn så landar vi på Cypern!
Hoppas ni får en härlig vecka, för det kan jag lova att vi ska ha!
Men nu är det dax att gå och lägga sig och sova kudden ett par timmar, i morgon blir en lång dag!
Många kramar från hela familjen!
